Varför krångla till det?

Jag har snubblat över en alldeles fantastisk blogg som bjuder på en hel massa bra beskrivningar bland annat på hur man syr barnkläder (och en massa annat) lite sådär på "frihand". Precis vad jag har letat efter! Jag kände mig ganska dum när jag insåg hur enkelt man kan fixa till en liten kjol till exempel. Sist jag försökte så krånglade jag till det nåt alldeles förskräckligt. Det tog en evighet att göra ett mönster som sedan inte funkade ändå. Idag fick jag äntligen tillfälle att prova på själv. Och simsalabim: det gick på nolltid att sy den här kjolen och ändå blev det så bra! Perfekt liten sommarkjol. Tyget kommer från Åhléns och beskrivningen hittar man här. Nu längtar jag efter att sätta tänderna i något lite mer avancerat. Ja för vid det här laget är man ju nästan proffs :) Det var ju bara det där med att välja... 

I've come across a wonderful blog with some really great tutorials. This is exactly what I've been looking for. Easy ways to sew childrens clothes (and lots of other things as well) and to create your own patterns. I felt quite silly when I realised how easy it is to sew a skirt. It took virtually no time to do this one and still I really like it. You can find the pattern here. Now I can't wait to try something a little bit more difficult, yeah because by now I'm a pro right!?

Semesterminnen

Förutom att bygga sanddinosaurier på stranden så var Lilla Ms största semesternöje inte helt oväntat att samla snäckor. Sånt där går tydligen i arv! Följaktligen hade vi inte bara vackra minnen med oss hem i bagaget utan även ett par kilo snäckor och sand. Nu i helgen, när far i huset var ute på nya äventyr, så ägnade oss jag och lilla fröken åt att göra något lite mer beständigt av våra souvenirer. Jag letade fram borren och borrade hål i några av snäckorna och så gjorde vi halsband åt henne. Av sanden gjorde vi en liten ljusstake samt påbörjade en sandsamling. Jag såg en sådan i skyltfönstret på en resebyrå en gång och tyckte att det var en rolig idé. Ja och nu när allt är klart så återstår inte annat än att tända det lilla ljuset och drömma sig tillbaka till den där fantastiska stranden... 

What little M enjoyed the most during the holidays, besides constructing sand-dinosaurs on the beach, was collecting sea shells. Not very surprisingly really, it must be running in the family! Consequently we brought a few kilos of sea shells and sand with us back home. This week end me and little Miss M dedicated ourselves to constructing something a little more lasting out of our "souvenirs". We made some necklaces for her out of the sea shells. The sand came to good use in a little tea light holder. Last but not least we started off our sand collection. I saw something similar in the window of a travel agent once and I thought it was a cute idea. Now when it's all done there's nothing much else for me to do than to light the tea light and dream away to that gorgeous beach...

Slår ett slag för sjaletten!

Det blev ett extremt långt påsklov. Åtminstone i bloggvärlden. Verkligheten trängde sig in bland pysslandet och jag har fått ägna mig åt oväsentligheter som studier, dead-lines och husflytt etc. Men nu är jag tillbaka! En snabbis iallafall... Vi ska nämligen åka på semester! På onsdag bär det iväg till sydligare, och mycket varmare breddgrader. Det behövdes alltså någon slags huvudbonad till lilla M. Solhattar är inte särskilt populära just nu så jag bestämde mig för att sy en liten sjalett. Enklare kan det ju nästan inte bli. Men ganska sött tycker jag, och praktiskt. Dessutom matchar den ju den lilla kjolen som jag snodde ihop för ett tag sedan. Jag funderar på att sy en till mig själv också. Eller om jag ska prioritera att skriva färdigt den där uppsatsen? Eller att packa kanske? Hmm, vi får se...   

Studies, dead-lines and a house move has interfered with my blogging as of lately. But now I'm back, if only briefly. We're off on holidays on Wednesday and some sort of a headgear was required for little Miss M. Sun hats aren't very popular at the moment so I thought I'd  try my luck with a headscarf. It can't really get any easier than this, can it. But I think their so cute, and practical. What's more: it matches the skirt I sew a little while ago. I'm thinking of doing one for myself as well. Or perhaps I should be focusing on the assignement I should be handing in tomorrow? Or perhaps I should pack? Oh well, we'll see...   

Pysseluppdrag

Häromdagen fick lilla M med sig en ståltrådsgalge och en remsa tyg hem från skolan. "Den ska kläs in", förklarade stora M något knapphändigt. Jaha. Ja, har fröken sagt det så... Jag och min lilla hjälpreda hjälptes åt att vira remsan runt galgen tills den var helt täckt. Sen knöt jag en rosett och voilà! Tyckte faktiskt att den blev riktigt fin och blev sugen på att göra fler. Gillar lilla Ms val av tyg också. Vad galgen ska användas till förtäljer inte historien.

The other day little M brought a metal coathanger and a strip of fabric back home from school. "It's to be covered" big M explained. Oh well, if the schoolmistress says so... Me and my little helper wound the fabric around the coathanger  and I finished it off with a bow. Voilà! I actually quite like it and I might do some more. I like M's choise of fabric too. I still don't know what they will use it for however.

Sommarkjol i vårsol

Det känns på något sätt lite fel att sitta och sticka när det våras utanför fönstret. Men något ska man ju ha att pyssla med så min gamle vän symaskinen fick titta fram ur garderoben istället. Jag fick för mig att jag skulle sno ihop en kjol till lilla fröken M av ett tyg som jag köpte på Åhlens i julas (tyget som jag har använt som foder samt till kanterna är ett gammalt lakan från IKEA). Jag har nämligen lovat mig själv att jag ska vara beredd på våren i år. Det är lätt att glömma att det går fort när den italienska våren slår till. Rätt som det är så är det 20 grader varmt och alla lilla Ms sommarkläder har hunnit bli för små.

Något mönster hade jag visserligen inte. Inte någon annan bra kjol som jag kunde kopiera heller. Men det skulle väl inte vara så svårt att fixa till ett mönster tänkte jag glatt. Hmm... men hur gööör man egentligen? Efter mycket om och men så fick jag till något slags mönster som såg okej ut. Många timmar senare så hade det också, mot all förmodan, blivit en kjol. Mönstret hade jag dock inte mycket hjälp av för det fungerade nämligen inte alls. Man kan säga att jag jobbade efter principen "gör om - gör rätt". Men för att vara första gången så är jag ganska nöjd. Och viktigast av allt är att lilla M är glad! Hon ställde till och med upp som modell vilket måste ses som en succé!

To my surprise (and delight!) I have discovered that I have a lot of foreign readers. So from now on I will try to add a few notes in English as well:

Somehow it doesn't feel quite right to knit when spring is advancing rapidly outside the window. So I decided to bring out the sewing machine instead. The idea was to sew a new skirt for my little Miss M. However, I didn't have any pattern, nor another skirt that I could copy. No worries I thought: I'll improvise! It wasn't at all as easy as I had thought, but in the end M had her skirt. It's not great by any means, but for a first I'm quite pleased. More importantly: little Miss M is thrilled!  

   

Gå-bort-present

Tänkte tipsa om den här ganska roliga, personliga och framförallt goda gå-bort-presenten som jag har snubblat över ute i bloggvärlden. Kakmix på burk! Jag har en italiensk kompis som älskar vår svenska kladdkaka. Hon har bett mig flera gånger om receptet och jag lovar och lovar och glömmer och glömmer. Men imorgon när vi är hembjuda till henne så ska hon äntligen få sitt recept, och bättre upp ändå: hon ska få den här lilla burken fylld med de torra ingredienterna i rätt mängd. Med lite tur blir hon så glad att hon snor ihop kakan medan vi är där! Största utmaningen nu blir att frakta den lilla burken på tåget samt till fots utan att blanda ihop ingredienterna till en enda röra...

Om det är någon som blir nyfiken på receptet så har jag hittat det på http://www.kladdkakor.se/

Helyllefodral till läsplatta

Härom dagen fick jag en läsplatta i present av min käre make, bara sådär, helt appropå! Jag, som har en mobiltelefon från andra världskriget, har inte riktigt förstått mig på den här manicken än men så mycket har jag iallafall insett som att det är en ömtålig liten kompis det här. Alltså var han i behov av ett fodral - fram med stickorna! Jag improviserade ihop ett mönster i mosstickning. Jag gillar kombinationen brunt / rosa och gjorde två rosa ränder längs med "baksidan" men såhär i efterhand ångrar jag mig lite. Nåja, den fyller sin funktion iallafall - och passar finfint i den bruna väskan!

Idag, på internationella kvinnodagen, fick jag en ny present (jag vet, jag har en fantastisk man!)! Här i Italien är det tradition att männen köper Mimosablommor till kvinnorna på kvinnodagen. Dessutom går tjejerna ut med sina tjejkompisar på kvällen. En fin tradition tycker jag! Något att importera till Sverige kanske?

Gröna fingrar

Ett envist litet förkylningsvirus har fått skaparlustan att tryta senaste veckan men något litet har jag lyckats åstadkomma iallafall. Min garnlåda svämmar över och jag har tänkt länge att jag borde sticka upp lite restgarner - så att jag kan svämma över lådan med nya garner. Sagt och gjort. Jag hittade mönstret till de här handledsvärmarna på Drops hemsida: http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=98&d_id=33&lang=se 

Det såg enkelt och snabbstickat ut. Men det där med tunna stickor är bara inte min grej alltså. Någonstans mitt i första vanten tröttnade jag och bestämde mig för att göra en variant på mönstret. Jag sydde ihop överkanten med underkanten istället för sidorna. Värmarna blev alltså randiga på längden istället för på bredden. Dessutom virkade jag en kant runt tummarna också. Tja, det blev ganska bra tycker jag. Framförallt gillar jag själva idén med handledsvärmare. Jag fryser alltid om händerna, särskilt när jag sitter stilla framför datorn, men nu är det slut med det hoppas jag. Det är ju bara synd att det skulle hinna bli vår och 15 grader varmt ute innan jag kom på det.

Tant Grön?









En styck halsvärmare färdigstickad! Faktiskt så var nog det svåraste med hela projektet att få till ett bra kort. Den här halsvärmaren är nämligen grön och inte alls lika grå och tråkig som den ser ut på bilden. Mycket bättre i verkligheten alltså, såklart! Garnet har jag tagit från en gammal poncho som jag stickade för några år sedan. Jag älskar garnet, men den där ponchon har jag nog faktiskt aldrig ens satt på mig. Kanske för att jag stickade den lite på måfå, utan mönster. Ingen bra idé med facit i hand. Nu, efter x-antal år, kunde jag iallafall äntligen förmå mig till att repa upp den. En eloge till mig själv och mitt idoga fästande av alla ändar, det var inte precis bara att dra upp den om man säger så. Bra iallafall det där med att man kan återanvända gamla misslyckade stickprojekt. 

Mönstret kommer från Drops http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=122&d_id=37&lang=se Verkligen superenkelt och snabbstickat, precis i min smak! 



Men ingen semmeldag utan semlor, även om det blev minisemlor den här gången. Jag vet inte varför jag envisas med att baka dem egentligen. Lilla M tycker inte om grädde och vill dessutom helst att jag ska ta bort "det där gula i mitten". Stora M har inte heller mycket till övers för denna svenska delikatess och nu när han är på diet är han extra svår att övertyga. Nej, jag får nog helt enkelt offra mig och äta upp allihop själv då. Synd och skam är det. 

God semmelafton på er!

Dinosauriefeber - del 2

I sista sekund är den äntligen färdig! Om allt går vägen och förkylningen inte förvärras över natten så kommer det att komma en liten dinosaurietjej till karnevalsfesten på skolan imorgon!

Jag var övertygad om att den här gröna luvtröjan i fleece hade förpassats till "för liten"-lådan på landet men så dök den till min glädje upp längst inne i lilla frökens garderob! Tänk vad man kan fynda där inne! Lite kort i ärmarna är den men till maskeraddräkt duger den gott och så passar den ju nästan perfekt ihop med dinosauriesvansen som jag sydde för ett tag sedan. Jag fixade till en nos av tjock filt och sydde fast tänder i vit filt. Ögonen - som skulle vara snälla enligt instruktionerna  - har jag limmat fast med hobbylim. Avslutningsvis sydde jag fast taggar längs ryggen och upp på huvudet. Jag klippte ut kvadrater av ceriserosa filt och sydde fast dem på diagonalen i mitten av bakstycket. Sen vek jag ihop dem så att det blev trianglar och sydde ihop för hand.

Enda problemet nu är att det eventuellt blir väldigt varmt inne i Herr Dinosaur, samt att det kan bli lite svårt att se ut genom honom. Men vi löser det på något sätt om bara Gud i himlen (eller vem det nu är som har hand om sånt här) ser till så att lilla Fröken M är frisk imorgon!

   

Dinosauriefeber

Februari är karnevalstid i Italien! Det firas karneval i varenda liten stad och givetvis även i skolan. Det byggs otroliga figurer i papier maché som paraderas på vagnar runt om i städerna, det kastas konfetti och framförallt så klär man ut sig. Affärerna är sprängfyllda av fantastiska maskeradkläder i alla former, färger, storlekar och prisklasser. Inga som passar lilla Fröken M dock. Nej, för Lilla Fröken M ska klä ut sig till dinosaurie. Inga prinsesskläder eller ens teletubbiedräkter duger. "Jag vill vara dinosaurieeeee!" Okej, what to do? Lyckligtvis hittade mor i huset det här jättefina mönstret  till en dinosaurie- eller egentligen drak-svans:

http://tatertotsandjello.com/2011/03/guest-project-dragon-tails-sewing.html

Visserligen ville lilla Fröken vara en "Triceratops" men nånstans där satte mamma gränsen.

Jag offrade en gammal filt från IKEA och använde rosa filt till taggarna. Själva sömnaden gick smidigare än förväntat men en del har man lärt sig även den här gången; man kan tydligen varken stryka på eller sick-sacka i fleece tyg, eller åtminstone så kan inte jag det. Ja, jag vet att jag är nybörjare.

Sådärja, då var det bara resten av dräkten kvar då! Fortsättning följer...

 

Virknålsförvaring

Jag ska genast erkänna att jag tyvärr aldrig har varit särskilt bra på att sy. Det blir snett och vint och trassligt och symaskinsnålen verkar alltid fastna eller gå av. Under högstadietiden var jag och bästa vännen F pinsamt nog de enda tjejerna i klassen som inte hade fyror eller femmor i syslöjd. Det kan dock eventuellt bero på att vi mest satt och pratade under de där lektionerna. Men nätet svämmar ju över av fina sybloggar och jag blir så inspirerad att det bara kliar i fingrarna. Dessutom var jag i ganska desperat behov av lite ordning och reda i stick- och virkkorgen. Så jag bestämde mig för att försöka mig på att knåpa ihop en smart liten virknålsförvaring. 

Jag har sett flera liknande virknålsfodral på olika bloggar och jag tyckar att de är så fina. De kan självklart användas till annat också, som stickor, eller pennor. Jag improviserade ihop ett mönster, dammade av symaskinen och körde igång. Jag köpte på mig lite tyger hemma i Sverige sist och de kom väl till pass nu. Själva fodraltyget kommer dock från ett gammalt IKEA-lakan.

Det blev en hel del sprättande och trixande innan jag blev någotsånär nöjd. När jag nu ändå höll på att improvisera så passade jag på att brodera dit "Virknålar" i kedjesöm på baksidan också.  

En femma på en tiogradig skala kan det få. Mest för att jag rodde projektet i land utan att slänga symaskinen i golvet. Men bra övning var det onekligen, särskilt eftersom jag har ett bra mycket större syprojekt på gång... Nu har jag dock bråkat tillräckligt med symaskinen för ett tag. Fram med stickorna!

Tant Brun

En vecka efter att Lilla Fröken M kommit tillbaka till skolan så var det dags igen, hosta, hosta hosta... Nu går hon på mediciner som säkert skulle kunna få kål på betydligt större djur än de små basselusker som hon bär omkring på men inte bryr sig hostan om det. Det enda positiva med det här eviga "vabbandet" är att det blir en del tid över medan Dora och Dinosaurietåget spelas för femtielfte gången på TV:n. Tid att avsluta julens stora stickprojekt till exempel!

Jag hittade mönstret till den här koftan i en av mammas Femina tidningar och blev genast sugen på att prova. Den stickas med stickor 9 och 10 (=snabbstickat) och mönstret såg ganska nybörjarvänligt ut. Bra för någon som bara har stickat små barnkläder förr. Så jag satte igång och nu är den alltså äntligen färdig! Jag måste säga att jag är barnsligt förtjust i resultatet. Koftan är mjuk och skön och underbart varm (stickad i Drops Eskimo garn). Och så gillar jag den chokladbruna färgen också, och de korta ärmarna.  Ett lyckat första större stickprojekt alltså trots en del skavanker som den uppmärksamme stickaren säkert ser. 

Ett annat, extremt enkelt litet pyssel har också hunnits med sedan sist. Jag återvann och snyggade till en gammal glasburk till kaffeampullerna. Lite brunt papper, klister och några klistermärksbokstäver var allt som behövdes. Och nu när vi ändå kom in på det så måste mitt miljömedvetna jag understryka att jag egentligen inte gillar de här ampullerna men vi fick faktiskt maskinen i julklapp så vad ska man göra? Dessutom går det faktiskt att återvinna ampullerna. Och tyvärr är det ju så att har man väl börjat så går det inte att sluta...

Sådärja, dags att ge sig ut på Drops hemsida och surfa efter nya stickmönster!

Pengagömma

Kom som vanligt tillbaka från Sverige med en hel hög mynt som jag inte vet var jag ska göra av. Jag hatar att ha småpengar drällandes överallt så för ett tag sedan förpassade jag dem till några tomma glasburkar. Hade någon slags idé om att jag skulle snygga till dem lite men som vanligt blev det inte av utan burkarna gömdes bakom diverse fotoramar och böcker i bokhyllan. Idag bestämde jag mig äntligen för att ta tag i saken. Först lade jag burkarna i blöt i varmt vatten för att få bort de fula etiketterna. Sen klistrade jag på lite scrapbooking papper, klistermärken och julklappssnöre som jag hade liggandes - man tager vad man haver. Voilà! Nu får burkarna lov att titta fram från sina gömställen!

Balett-tofflor för frusna tår!

Fick underbart mjukt, lila Eskimo-garn i julklapp av finaste vännen M (många M blir det)! Tusen tack! Garnet var tänkt till ett par raggsockor men jag valde att virka ett par "balett-tofflor" av det istället. För övrigt likadana som vännen-M själv hade knåpat ihop. Mönstret hittade jag på Drops Garnstudios hemsida http://www.garnstudio.com/lang/se/visoppskrift.php?d_nr=113&d_id=32 där jag är en trogen besökare. Jag älskar att virka när det går så här snabbt och lätt och dessutom blir både fint och användbart. Nåja, användbart kan kanske diskuteras. Ibland tenderar ivern att ta överhand och tofflorna blev tyvärr lite väl stora. Att virka om är inte aktuellt så jag gjorde snodden lite kortare bara så att de sitter på bättre. Kanten gjorde jag i mörklila restgarn och knapparna fyndade jag i mammas gedigna knappsamling. De här tossorna kommer att värma många frusna små tår i vinter!

En kompis till Nalle!

Här är han, Nalles nya kompis! Han kom till under mysigast möjliga förhållanden, i soffan framför brasan under en lång skön julhelg hemma i Sverige. Här har han krupit upp på fruktfatet men allra helst myser han med Nalle och lilla Fröken M. Under arbetet med Kanin har jag insett att Nalle är avig! Inte visste jag att det finns avig och rätsidor även på virkade saker men det syns faktiskt på bilden nedan. Nalle ser ju alldeles rutig ut! Ja ja, man lär så länge man lever. Nalle är dock inte bara rutig, han har ett hål i huvudet också, till skillnad från Kanin. Kanin slapp det där hålet eftersom jag äntligen har lärt mig hur man gör magiska ringar! Väldigt praktiskt och ganska enkelt när man väl kommer på hur man ska göra. Det finns massor av tutorials på nätet men det kluriga är att hinna med att titta och prova själv på samma gång.  

Mönstret till Kanin hittade jag på den här fina bloggen: http://crochetamigurumi.blogg.se/2011/march/monster-pa-lilla-kanin.html 

Det gick ju faktiskt inte att motstå honom!